En Sefs förflutna

Det som hände för 34 år sedan, påverkar oss ännu idag. Varningsorden ekar i våra barnaöron varje gång vi började ströva för långt. För alla visste, att det kunde hända vem som helst av oss.

Draykors familj sammanstrålade än en gång med DeSilm’aris. Draykors blick började genast söka genom klanen tills han fick ögonen på henne. Hjärtat började genast slå snabbare. Alinessa var den vackraste sinthesa han någonsin sett och redan vid 14 års ålder hade Draykor förälskat sig i henne. Han ser hennes ryggtavla. Håret är uppsatt i en slarvig hästsvans och en lång sjal är knuten runt huvudet. Hennes rörelser är medvetna och graciösa och Draykor får anstränga sig för att kunna slita ögonen från henne. För trots sin förälskelse så har han aldrig vågat berätta något för henne. Visst, precis som alla andra sinthas så har de dansat, skrattat, druckit och umgåtts tillsammans. Men hon ser honom bara som en i mängden. Men nu har han fyllt 18, blivit vuxen, och far säger det är hög tid att han hittar en fru till sig. Och han vill ha Alinessa.

De befinner sig långt uppe i norra Gargonia och snön ligger tät över marken. Ungdomarna hittar en obebodd jaktstuga som de beslutar sig för att övernatta i. Det är hög musik, klackar som slår i golvet och flaskor som går mellan ungdomarna. Draykor är så nervös att han inte får i sig något vin. Och lika bra är det, för annars skulle han antagligen druckit sig för full och än en gång misslyckats med sina frierier. Som av en händelse blir Alinessa och Draykor ensamma i ett hörn och han börjar trevande prata med henne. Hon svarar glatt och energiskt och desto längre de pratar desto mer förälskad blir han tills han helt enkelt inte längre kan hålla sig. När Alinessa vänder sitt ansikte mot honom är de så nära varandra att han känner hennes andedräkt. Han kysser henne på munnen. Och till Draykors förtjusning besvaras kyssen. De ser sedan menande på varandra och går upp på skullen för att ta vid där de slutade. Efteråt kommer känslorna fram och Draykor berättar äntligen allt han känner för Alinessa. Hans känslor är besvarade och tillsammans beslutar de att han ska resa (tillfälligt) med hennes klan när de beger sig iväg. Även om Sef Alegan inte kommer gilla att hans förstfödde reser utanför klanen.

DeSilma’ri packar ihop och beger sig ännu längre norrut. Klanledaren meddelar att de trots snön har ytterligare en stad att besöka innan de beger sig söderut. Draykor reser tillsammans med Alinessa och hjälper henne att valla getterna. De reser i flera dagar och vintern blir allt strängare. Efter den tredje dagen ser de staden på andra sidan en sjö. Men Silm’ari vill inte riskera vagnarna så gruppen tar vägen runt sjön. Då sliter sig en av getterna, hon som ger den bästa mjölken, och rusar rakt ut på isen. Alinessa är först med att springa efter och snart är de en fyra fem stycken som jagar geten. När Alinessa nästan nått fram till geten hörs ett knak och getens ena bakben brakar genom isen. Förskräckt drar geten upp benet ur hålet och springer vidare. Det börjar knaka allt våldsammare och till allas förskräckelse ser de hur Alinessa försvinner ner genom isen. Snart är Draykor där tillsammans med några andra för att hjälpa henne upp, men Alinessa kommer inte upp till ytan. När sinthas väl får tag på henne är det en livlös kropp de drar upp på isen.