Havsormen

Kapten Iseno tog det lugnt när de red genom Abra och iväg ut på landet. Med sig hade han två gråriddare och en magikerlärling. Flickan såg lite nervös ut, men å andra sidan var det också hennes första uppdrag. Efter ett par timmars ridande kom de fram till Briandby, en liten fiskeby vid havet.

”Vad gör vi här Kapten Iseno?”frågade flickan

Kapten Iseno såg på henne.

”En havsorm har byggt bo utanför den här byn. Vårt uppdrag är att få bort den här ifrån. Därför har vi Geringer med.”

Kapten Iseno pekade på den äldre gråriddaren som hade ridit fram till havsbrynet och spanade ut över havet.

”Geringer är jordmagiker och hans krafter är specialiserade på faunan. Med korta ordalag så är han djurviskare. Ifall inte Geringer lyckas övertala havsormen att lämna byn ifred så har vi Hennik som är vattenmagiker med för att övertala ormen.”

”Och om det inte lyckas?”

Kapten Iseno ryckte på axlarna.

”Då eliminerar vi den. Den här ormen har redan ätit upp halva byns boskap och dödat fyra människor. Vi kan inte låta den fortsätta.”

Flickan nickade.

”Håll dig på avstånd är du snäll , du är bara här för att observera.”

De red ner till byn och möttes av flera människor som hurrade när de såg gråriddarna. En äldre kvinna kom gråtande fram till Kapten Iseno och han satt av och lade en lugnande hand på hennes axel och talade mjukt med henne. Kapten Iseno såg i ögonvrån hur en ung byspojke gick fram till magikerlärlingen. Han log mot henne och bugade lätt.

”Ska jag hjälpa er ner, min dam?”

Hon log och skakade på huvudet och gled sedan smidigt ner av hästen. Han tog snabbt tag i hästens tyglar och räckte sedan fram sin arm mot henne. Hans leende var så brett att hon inte kunde låta bli att le tillbaka.

”Vad heter du?”

”Tellan, min dam.”

”Trevligt att träffas Tellan. Kapten Iseno som hade talat med bysfolket visste nu hur den nuvarande situationen var angående havsormen och gråriddarna satt upp igen och red mot en strand strax utanför byn. Tellan ledde Isenos magikerlärling till en kulle strax utanför byn där hon skulle ha bra utsikt över vad som hände utan att råka ut för någon skada eller vara i vägen för Iseno och hans män. Kapten Iseno såg ut över havet på en ö en bit bort. Byäldsten hade nämnt att det var där havsormen hade sitt bo och den brukade dyka upp ungefär var tredje dag för att hitta något att äta. Den har blivit lätt förtjust i byns får, de hade redan förlorat en tredjedel av flocken. Två män som försökte försvara fårflocken när ormen dök upp första gången, en kvinna som höll på att mjölka en ko som ormen bestämt sig för att han skulle ha till middag och ett barn som försökte skydda sitt favoritlamm hade också mist sitt liv åt ormen.

Gråriddarna stod bredvid varandra och såg tyst på när en gigantisk fjällig varelse steg upp ur havet och slingrade sig fram till djurviskaren Geringer. Ormen gungade fram och tillbaka i vattenbrynet medan de verkade samtala, när ormen utan förvarning attackerade Geringer så att han med nöd och näppe hann kasta sig undan. Vattenmagikern  Hennik sprang framåt och med en rörelse fick han en vattenpelare att slingra sig runt ormen och dra den tillbaka ut mot havet. Hennik hjälpte Geringer upp ur sanden och de båda vände sig om för att se var ormen befann sig. Alla gråriddarna spanade ut mot havet och mot ön när Kapten Iseno såg en rörelse i ögonvrån. Magikerlärlingen höll på att rida i full galopp in mot byn och när han såg varför ropade han till de andra och började springa mot sin häst.

”Ormen är på väg mot byn!”

När han hoppade upp på hästen och borrade hälarna in i sidorna på den insåg han att gråriddarna inte skulle hinna till byn innan ormen var över den. De var för långt borta. Han svor hela den våldsamma ritten in mot byn. När Kapten Iseno nådde byn från landssidan red han tvärs igenom mot havet där ormen hade börjat ringla sig upp på land mot de skrikande människorna och byn. Han såg på håll hur magikerlärlingen hade lockat fram sin eldmagi och fem små lågor dansade runt henne. Hon fick en av lågorna att växa till ett knytnävsstort klot och skickade det mot ormen och träffade den strax under vänstra ögat. Ormen som just hade varit på väg att krossa ett hus väste till av smärta och höjde på sig och såg sig runt för att se varifrån eldklotet kommit. De gula ögonen fästes på magikerlärlingen och den reste sig ännu högre upp. Kapten Iseno gled av hästen nästan i farten och drog sitt svärd medan han sprang allt vad han kunde mot ormen. Gudars vad den var stor! Den visade sina långa sylvassa tänder åt magikerlärlingen och hon skickade ännu ett eldklot rakt in i dess mun. Den vred sig av smärtan och väste till. Med ett blixtsnabbt hugg anföll ormen och flickan kastade sig undan. Ormen slingrade sig snabbt fram och nu höjde den sig över magikerlärlingen som såg upp på ormen. Eldkloten hade hon tappat i fallet och utan eldmagin som höll dem vid liv hade de slocknat på marken. Hon såg förfärat hur ormen tänkte anfalla henne igen när den uppgav ett vrål och kastade med huvudet. Kapten Iseno såg att byspojken, Tellan hade huggit ormen i svansen med sitt svärd. På samma gång kom en kraftfull vattenstråle över huvudet på magikerlärlingen som skickade ormen flera meter bort. Hennik och Geringer sprang förbi flickan. Den ena med ett svärd och den andra med ett spjut. Kapten Iseno böjde sig över magikerlärlingen som ännu låg på marken.

”Är du skadad?”

Hon skakade på huvudet.

”Jag mår bra. Hjälp de andra.”

Kapten Iseno höjde sitt svärd och gick till de andra gråriddarna. De tre visade omedvetet flickan hur pass skicklig en gråriddare faktiskt är i strid.

Och med en blandning av magi och stålblankt våld låg havsormen snart död på stranden. När ormen dödats kom bysborna fram och tackade gråriddarna översvallande. Särskilt när de fick en påse mynt som skulle hjälpa byn att komma på fötter igen. Tellan hyllades som en hjälte och magikerlärlingen fick också sin beskärda del av gråtfyllda tacktal. Hon rodnade lite när hon log mot bysborna. Kapten Iseno kom fram till henne.

”Det känns bra, eller hur?”

Hon nickade.

”Det här är vad Gråriddarna gör för mänskligheten. Vårt huvudsakliga uppdrag, det vi kämpar för när vi tar värvning. Gråriddare drillas hårt när vi tränas eftersom vår uppgift inte är lätt. Vi har mäktiga fiender emot oss och vi lockas ofta att svika det vi tror på för att bli korrupta. Men har vi tro på vår ordern och på vår sak ,att våra order och uppdrag gör mer nytta än skada för allmänhetens bästa så gör vi allt för att mänskligheten ska kunna sova trygga i sina sängar.”

Flickan såg ut över byn som nyss blivit befriad. Härjad, lite lätt chockad när hon insåg vad hon just gått igenom.

”Kan vi rida hem nu?”

Kapten Iseno nickade och snart befann sig alla tre gråriddare och flickan i sadlarna igen och de red hemåt efter ännu en sista salva av lovord och tacksägelser från bysborna.