Resenärerna promenerar tillsammans i tystnad. Efter att ha brutit upp sitt läger på morgonen tog det inte länge innan de såg rökslingan från värdshusets skorsten. Det pratas upprymt om varm mat, mjöd och riktiga sängar. Men två av resenärerna utbyter spända blickar. Diskret kontrollerar den ene att drakmärket är ordentligt dolt. Drakryttaren suckar för sig själv. Visst, ett värdshus har sina fördelar. Men det betyder också att det finns fler människor omkring en. Fler som kan upptäcka märket, fler som kan skvallra och framför allt fler som kan komma till skada om dödsjägarna får reda på att de tagit den här rutten. Drakryttaren ryser till vid tanken och fäster sedan blicken åter vid rökslingan. Ja, ett värdshus är i detta skede ett nödvändigt ont, men det kommer nog inte bli mycket till avkoppling innan de lämnat platsen bakom sig.