Epilogen

Troman vaknar när de första solstrålarna sipprar in i rummet. Tyst och med vana steg smyger han ut till baren för att påbörja frukosten. Arasin är redan där och snart puttrar gröten över elden. Troman går tillbaka till värdshuset, inte för att väcka gästerna det vore ju ohyfsat, men för att väsnas bara lite så att de självmant kan vakna till. Men när han kommer in i värdshuset ser han hur flera av sängarna är tomma, kejsarens armé har tydligen rest iväg på tom mage. Han rycker på axlarna. Jaja, frukosten var ju redan betald. Deras eget fel om de inte vill äta av den. Troman återvänder till köket för att se att även Álder har vaknat. I maklig takt plockar de fram det sista till frukosten och gästerna börjar dyka upp samtidigt som Álder lyfter gröten av elden.

Avsaknaden av gråriddare och kejsarens armé märks på värdshusgästerna, de småpratar sinsemellan om vart stegen leder härnest och börjar välja ut vem de kan slå följe med under den kommande resan. Samtalen avbryts av att en gråriddare rider in på gården. Hon vänder hästens sida mot serveringen och granskar gästerna innan hon tar till orda. ”Dödsjägare har bränt ner Serrade! Gråriddarna gör vad de kan för att hitta förövarna och rädda det lilla som finns kvar av byn. Men innan gråriddarna har säkrat området rekommenderar ordern att ni INTE reser österut. Om ni trots denna varning väljer den vägen… ber jag till gudarna att er resa ska bli händelselös”. Gråriddaren nickar mot gästerna och pekar sedan på Edoren ”Du, ta hand om min häst”. Hon sätter av hästen och Edoren kommer snabbt upp på benen för att ta emot tyglarna. Gråriddaren går fram till bardisken och synar de två efterlysningsaffischerna som hänger på väggen. Under tystnad sliter hon ner affischen på Lord Skylar och river demonstrativt sönder den, efteråt vänder hon sig mot värdshusvärdarna och räcker fram resterna ”Den här behövs inte längre, vänligen bränn upp den. Jag tänker ta mig ett mål mat innan jag fortsätter mot Llyne”. Snabbt serverar värdshusvärdarna gråriddaren och hon sätter sig till bords. Halvvägs in i måltiden kommer Zedana fram till henne, hon drar upp högerärmen på tunikan och visar gråriddaren sitt gråriddarmärke. Gråriddaren nickar till Zedana att sätta sig och de börjar lågmält samtala. Resten av gästerna följer deras exempel. Samtalen tar åter vid, det viskas om dödsjägare och folk som var på väg mot Serrade väljer snabbt en annan resplan för dagen. Snart har gråriddaren ätit klart, hon tackar värdshusvärdarna för frukosten och tillsammans med Zedana rider hon norrut mot Llyne. Frukosten börjar lida mot sitt slut och en efter en packar gästerna ihop sina saker. I små grupper vinkar de av värdshusvärdarna för att sedan fortsätta sina liv längs med vägarna.

Res väl och på återseende!